eco chamber.

Ja, vad kan man säga. Egentligen ingenting, hade inte förväntat mig något annat. Men fan också. Varför måste jag alltid vara så naiv? Jag förstår inte riktigt vem som lärt mig att alltid se så jävla posivit på allt, men det är inte alltid det är det bästa. För det blir alltid så cp när det inte blir som man tänkt sig, eller när planen spricker, eller när allt bara går åt helvete. Fan också. Nu är huvudet alldeles för fullt med tankar, ska försöka skriva av mig så mycket som möjligt innan jag däcker. Som vanligt blir det såhär - för mycket tankar med ett för litet huvud! Men samtidigt känns det bara som ett enda stort eko inuti mig, som om någonting saknas, eller ett tomrum som behöver fyllas. Måste tömma huvudet på tankar och sen se vad som händer, det är planen.
Någonstans inuti hade jag fortfarande ett litet hopp kvar om att det skulle kunna ordna sig, eller att det iaf skulle gå en bit framåt och inte flera mil bakåt. Men nu vet jag inte längre. Vet bara en sak nu - jag saknar dig<3
0 kommentarer