jag saknar dig<3

Vad gör man när det känns så hopplöst att man bara vill be allt och alla dra åt helvete, köpa en sista-minuten till vart som helst och aldrig komma tillbaka?! Eller vad gör man när saknaden efter någon, som stått en allra närmast, varit nummer 1 på topplistan, känt en helt innan och utan, kunnat läsa ens tankar bara genom att titta på ens ansiktsuttryck, förstått när inte ens ord räckte till, kramat, hållt om och tröstat när hela världen är emot en, varit allt från bästis till familj. Vad gör man när saknaden efter just den personen är så pass stor att man inte längre vet hur man ska hantera det?! En del av mig vill ge upp helt och hållet, förtränga och gå vidare i livet utan att vända mig om. Men alltid när den inställningen dyker upp så är det en annan, liten men stark röst inuti som sätter stopp. Som skapar massa roliga och underbara minnen i mitt huvud, som gör att jag tänker tillbaka till allt det underbara. Vilket gör att jag aldrig slutar att hoppas, hoppas att det en dag kan bli bra. Eller helt okej iaf<3

Jag brukar i vanliga fall se mig själv som en kreativ människa, någon som alltid har huvudet fullt av tankar och idéer. Om jag då någon gång dyker på ett problem, brukar jag minst ha 3-5 olika lösningar, en del bra och del mindre bra. Men huvudsaken var att jag alltid hade någon form av lösning på problemet. Men nu - helt blankt! Jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra, eller inte göra. Helt och totalt nollställd!

Jag bara saknar dig så fruktanssvärt jävla asmycket! Spelar ingen roll längre vad folk tycker och tänker, jag saknar dig så att jag håller på att bli galen. Jag skulle fan offra min högra fot, hela pakistans befolkning, mitt hår, ja tamejfan vad som helst. Bara det skulle bli bra igen, skulle jag göra vad som helst som krävdes.

Jag saknar dig, allt man kan önska i en och samma person. Någon som kunde göra mig glad, lycklig, sprallig och trygg bara genom sin närvaro. Någon som orkade med mitt jävliga humör och min cpryck. Någon som fick mig att skratta när världen runt omkring föll i bitar. Någon som stod kvar, när alla andra vände ryggen till. Någon som gav mig hopp på bättre dagar, när allt jag ville var att ge upp. Någon som gav mig känslan av trygghet och tron att alla inte är falska. Någon som fick mig att le genom tårarna.
Någon som fanns där, vad som än hände.

Jag älskar dig<3//caro
0 kommentarer