sexualupplysare och bokälskare

Jag vill inte vara gnällig, men fan vad det finns jobbiga barn! Jag kan bli helt tokig på dom små snorungarna. Tolka inte fel, jag är själv barnflicka och har hand om tre barn, men det finns barn, och så finns det barn! (Läs smådjävular) Vad är det för fel på föräldrar som inte kan ha lite pli på sina små?! Det är liksom inte okej att bara sitta o skrika rakt ut på en fullpackad buss en fredageftermiddag. Ännu mindre okej att mamman bara sitter bredvid som en liten kokosnöt! Jag kan liksom förstå om barnet sjunger, skrattar, pratar eller leker en lek - allt detta är helt okej.. men när barnet bara sitter och låter rakt ut för att irritera sin allmänhet, då har det gått för långt.

Därmed tänkte jag dela med mig av mina egna små regler som gäller konstant för alla barn som kommer i min väg, spelar ingen roll om ålder el kön, el vems barn det är - samma för alla. Något som garanterat gör mig skogstokig när mina barn umgås med andra barn, då gäller ju inte mina regler för dom andra barnen då dom har sina egna barnflickor. Jobbigt problem i överklassen! ;)

1.  Barnet ska sitta stilla när den äter, det blir mindre kladd, man minskar risken för att sätta i halsen, samt det är allmänt bra hyfs att sitta stilla vid matbordet el vart man nu äter.

2. Få stopp på krokodiltårarna, om det är något som barn är experter på att skapa så är det krokodiltårar, något som är helt onödigt i min mening. Jag har turen att passa två världsmästare på detta fenomen, och innan jag fastställde det som krokodiltårar hade jag konstant magont när jag passade dom. Men nu vet jag att dessa små tårar är inte för att dom håller på att dö, utan snarare ett rop på uppmärksamhet. Så istället för att ringa ambulans o hämta 1hjälpen lådan, skratta, skoja o lek med barnet istället så glömmer dom snabbt bort det lilla yttepyttesåret på benet och man kan fortsätta att leka!

3.  Spar på rösten - det är ingen idé att skrika på ett barn för minsta lilla fel, då är det istället bättre att tala tydligt och visa vad man får och inte får göra. För om man skriker på barnet hela tiden, så kommer det till sist tappa sin kraft. För det första är det väldigt otrevligt med människor som skriker på barn för allt och inget, barnet blir bara rädd och ledsen. Då är det bättre att säga till med en aningens hårdare röst, dvs normal ton istället för den glada och skrattiga man annars använder 24/7 runt barn. Säga till på skarpen gör man bara i nödfall, när det verkligen behövs.

4. Gör ingen skillnad på könen - det finns inget värre än att se en förälder el dylikt som skiljer på uppträdande mot sina barn beroende på vad det är för kön! Jag hatar det verkligen! Det är ju som att puscha in dom i en mansdominerad värld innan de ens kommit ur blöjstadiet! Jag brukar istället anpassa mitt beteende mot barn utefter t.ex deras ålder, el intressen. Men inte efter könet, så sluta med det! Det är tack vare sånt daltande med färger, leksaker och intressen utifrån könen som världen ser ut som den gör! Så tänk på det, korkade föräldrar som fortfarande håller på med sånt!

5. Sluta tippa på tå för barnen - också något otroligt vanligt bland barnfamiljer är att barnen bestämmer allt, medan föräldrarna glatt ler och springer fötterna av sig. Är det bara jag som känner att något gått fel då? Misstolka mig rätt, klart barnen ska få vara med och bestämma om saker som sker hemma och i familjen, och det är inte det att jag vill att föräldrarna ska vara två diktatorer som bestämmer allt. Men när det är barnen som pekar och föräldrarna springer, då har det gått för långt!

Hoppas ni har något användning för mina små tips, det är iaf mina fem bästa som jag har att dela med mig av. Det är även dessa som alltid är i mitt huvud när jag arbetar med barn, och hitills har det funkat utmärkt! Både barnen och föräldrarna älskar mig! :)