Varför?! - Därför!
Igår natt väcktes en ny form av smärta inuti mig. Det var inte magont, inget i huvudet eller resten av kroppen. Jag fick inte andnöd. Jag fick inte ont i hjärtat. Jag var inte hysterisk. Jag fällde inga tårar. Jag tog inte sönder något. Jag skrek inte.
Det bara kändes som om något inuti gick sönder, gick i bitar och föll sönder.
Jag vet inte om det är för att jag är så sjukt envis. Att jag är naiv och blåögd, det vet jag att jag är. Patetisk - njaa, skulle det inte varit jag, då skulle jag tyckt det, men nu är det jag, och då är det på ett helt annat sätt. Jag bara vet att det finns något kvar, en liten smula av vänskap måste finnas kvar, det kan inte bara vara helt bortblåst. Jag vägrar inse det. Vi har gått igenom för mycket tillsammans, betytt för mycket och varit för bästaste bästisar för allt bara ska gå att kasta bort och ignorera. Jag vägrar tro det iaf. Men jag återgår till planen och låter dig vara helt och hållet. Jag bara önskar att det finns något att rädda, något att blåsa liv i. Jag vill, tror och hoppas att vi en dag kan vara vänner igen.
Två lejon ska ju hålla ihop<3
puss puss// en för naiv caro<3