vem fan försöker jag lura?!

Jag vet inte riktigt själv. Antagligen så har jag bara försökt intala mig själv så hårt, att jag på så sätt lyckas övertyga människor i min omgivning. Men jag är inte stark, inte så stark som jag skulle vilja vara. Fan vad jag hatar att erkänna det, men jag kan inte fortsätta att intala mig själv något som inte är sant.
Jag är så trött på att all skit alltid ska hända mig, jag bara önskar att för en gångs skull att människor i min närhet talade sanning. Jag vill inte upptäcka fler lik i garderoben, jag vill inte upptäcka att det finns saker som jag inte vet om som hänt i det förflutna, jag vill inte få reda på att jag inte fått reda på hur något egentligen gick till, jag vill inte vara den som alltid får reda på allt sist, jag vill inte vara "lillasystern" som alltid skyddas och lämnas utanför.

Jag är trött på att jämt vara den som inte får reda på saker när det sker, vara den som alltid måste akta vad jag säger i hänsyn för andra, vara den som upptäcker saker flera år efter att det hänt och som ska vara den som får allt förklarat i efterhand.

Jag struntar i vad andra tycker och tänker om mitt resonemang, eller hur jag väljer att hantera saker. Jag är ingen liten försvarslös flicka längre, jag är så pass gammal att jag ses som vuxen - låt mig vara det och behandla mig därefter.

Vem fan försöker jag lura?! Ja, jag saknar dig så jävla mycket att det gör för ont för att ens tänka på det. Jag ger upp, kan inte låtsas något annat. Jag behöver ha dig i mitt liv, du har varit för stor del i mitt liv för att jag bara ska kunna ta bort dig ur mitt hjärta och ur mitt liv. Du var min stora trygghet, den som hade största platsen i mitt hjärta och min bästaste bästis. Det går inte att ta över din plats i mitt liv.

Nu när livet vänds helt uppochner, när kaos tar över vardagen,
det är då jag behöver dig som mest<3




puss puss// en nollställd caro<3
0 kommentarer