2 år, är det allt?
Jag läste en artikel alldeles nyss om äktenskap. Där står det att medel på hur många år det håller har minskat, man brukar säga 7 år och sen är det finito. Därefter var det 5 och sen 3 år. Men nu, nu är det bara 2 år, och sen är äktenskapet kaputenkaze! En engelsk forsking som gjorts på 11000 kraschade äktenskap, därav 80% av männen varit otrogna och därav skilsmässa. Det kan bero på att kvinnan inte vill ha sex efter att det kommit in barn i bilden vilket självklart kan påverka en relation rejält negativt. Eller så inser paret vad som sker efter att förälskelsen lagt sig och man återgår till vardagen.
Nu kan man ju inte dra alla gifta par över en och samma kant, men ändå så skrämmer detta forskningsresultat mig. Två år? Det är ju ingenting! Jag får bara en stor klump i magen när jag läser artikeln, tänk all tid och energi man lägger ner, man dejtar hit och dit, och när man väl hittat sin drömprins/prinsessa, ja då håller äktenskapet i bara två år.
Det gör även ont att läsa att 80% är pga mannens otrohet, något som i mina ögon är helt fruktansvärt. Visst jag förstår att det kan bli väldigt frusterande i en relation utan sex, men om paret precis fått en liten bebis kan jag förstå att kvinnan inte har sex som prio ett. Då är det väll bara för mannen att inse fakta, gilla läget och använda sin högerhand ett tag framöver. Svårare än så kan det väll inte vara?!
Två år, det är inte så lång tid det. Jag bara hoppas att människor skulle ta hand om varandra lite mer och inte ta varandra för givet, tror att fler relationer skulle hålla om man var mer öppna mot varandra. Är man i en relation med någon så måste man förstå att man är just två, då kan man inte gå sin egen väg jämt eller sätta sina egna behov först.
Man är två, och ska vara i en relation som förhoppningsvis varar mer än två år.