lättsmällt.
Jag känner att jag kommit in i en form av adrenalinperiod. Så fort jag tittar i min kalender över hur veckan ser ut vill jag bara gråta eller sjukskriva mig, det är så jävla mig i ett nötskal att jag vill spy. För vilken annan normal människa bokar in och tackar ja till över 40hs arbete, samma vecka som man har tentor att börja på och skriva klart? Samt vänner, nära och kära som man vill träffa, skratta med och pussa på!
Apropå adrenalinperiod, så innebär det att jag kör på som fan på jobbet, kickar ass och gör ett bra jobb. För att pösa ut som en slak balong såfort passet är slut. Min hjärna går på högvarv över jobbet, tentaångesten + det vanliga livet.
Så för tillfället så tål min hjärna bara att ta emot lättsmällt, inom alla kategorier. Skratt på sin höjd, men efter det tar det stopp. Jag slöläser veckotidningar, och klarar knappt en vanlig chiclit, jag lyssnar på rix fm som bara spelar lättsmällt musik. - Så kära vänner, krisar det, i all egoistisk mening och kärlek i tanken - ta det nästa vecka, för min hjärna tar ändå inte in något just nu<3