TK: ett steg längre...
Inatt kommer bli första natten på nästan 4 månader som jag sover i min gamla säng. Eller det är snarare så att natten leder till den fredagen den 18, precis 4 månader efter händelsen. Men vart har jag då sovit under alla dessa månader? Första tiden sov jag på Sannas soffa, därefter flyttade hon hem till mig, och hon tog över min säng medan jag sov på soffan...
Varför har jag då tillbringat 4 månader på soffan? Ja, till en början så mådde jag bara så fruktansvärt dåligt bara av att gå nära rummet, det som en gång var vårt gamla sovrum. Jag hatade hela lägenheten och det var som ett hån mot mig själv, att jag nu bodde kvar i det som jag hela tiden sett som vårt hem. Det var fel, konstigt, det var något som saknades och det var inte rätt - varför skulle jag vara kvar i något som inte bara var mitt, utan som en gång varit vårt?
Tiden gick, känslorna förändrades, en del sår kanske läktes och en del kanske gick vidare. Rummet stod fortfarande lika orört och jag gick bara in för att hämta kläder och böcker, utöver det stod rummet tyst och oanvänt. Ännu mer tid har gått, massa saker har förändrats och jag har kommit fram till att jag kan inte bara hänga upp allt på ett litet rum. Visst - det var vårt rum, vi har tillbringat hundratals fantastiska, kärleksfulla, roliga och underbara stunder här inne. Men det var då, och nu är nu.
Jag kan stolt säga att jag har kommit så pass långt att jag kan se tillbaka på vår tid och le. Jag minns vår tid som några av de bästa månaderna i mitt liv, en väldigt vacker relation med mycket kärlek och skratt, en tid som jag tillbringade med min allra bästaste vän och älskade. Vår tid har nu blivit ett enda långt och fint minne - men just det, ett minne!<3
haha nemen jag trodde ju du sov på soffan för att du sett på L word eller vad den där serien heter så långt in på natten att du somnade ;D