Nu ligger älskligen nerbäddad och kikar på filmen, och jag har hela tiden hur han ligger och fnissar, och när man tittar på honom så ser man hur man smälter så fort den lilla bebisen dyker upp på rutan. Och jag smälter när jag ser den underbara sidan hos honom. Han är bara för underbar den lilla varelsen! Jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu, vårt förhållande, vårt liv och allt vad det innebär är bara så underbart, mysigt och så fyllt med kärlek, lycka, sex,mys, skratt, ärlighet och trohet. Han är en sån person som får mig att bli sprallig och fylld av lycka, men samtidigt den person som kan ta ner mig på jorden på tre sek när jag får ett stressanfall el hysteriutbrott. Han tacklar alla mina humörssvängningar, torkar mina tårar och lyssnar på allt mitt gnäll varje kväll efter jobbet. Behöver jag ens säga att han är världens bästa pojkvän?!
Visst kan det bli lite uppochner ibland, och det är inte alltid superharmoniskt och lovebombat vareviga sekund. Men är det inte just det en riktig relation innebär, att man måste inse att allt inte alltid kan vara rosenrött och fyllt med kinderäggslycka. Utan det ska gå upp och ner, för om man hela tiden är på toppen missar man att uppskatta allt det underbara och det är då man tar varandra för givet! Därmed är det inte rätt att acceptera en relation som hela tiden är på botten, utan det är då man måste ge det lite extra pusch för att komma uppåt igen!
Nu ska jag krypa ner hos min älskling och njuta av varenda liten sekund tills jag somnar. För finns det egentligen något bättre än att somna nära nära den man älskar mest av allt?!<3
puss puss//en lycklig caro<3