sexualupplysare och bokälskare

Med denna lilla mening kan man för tillfället kalla min känslostatus, jag är så kärlekskrank att jag stör mig på mig själv! Och jag skyller allt på samboboendet. Ja, självklart pratar jag om att jag är hemma och älsklingen är på grabbresa, vart han befinner sig gör inte mig något, utan det är mer avståndet som är jobbigt. Vi har gått från att bo 24/7 i över ett halvår, till att vara ifrån varandra under flera dagar! Och hitills är en max två dagar det längsta vi varit ifrån varandra... Kan låta otroligt töntigt och överdrivet, men jag är bara en sådan sucker för min älskling och all kärlek jag får av honom. Så ja, jag saknar min lilla pluttis så otroligt mycket, och då har det ändå bara gått tre dagar vilket innebär att det är minst fyra dagar kvar!<3

Så för tillfället peppar jag mig själv med att en relation mår superbra av att man är ifrån varandra, och att det är bra att längta efter varandra! Så med tanke på hur mycket jag längtar efter honom, och förhoppningsvis han efter mig, så borde det resultera i världens största lovebombning när han väl är hemma igen<3