floskler är okej, men bara när jag själv säger dom.

Igår kväll när jag var helt ensam hemma, ätit hämtmat och satt och kikade på parlamentet tillsammans med Bertil - just i det ögonblicket så kände jag att det kommer bli bra. Visst kommer det finnas dagar och kvällar då hela livet känns åt helvete, men det kommer även finnas kvällar som igår - det kändes helt okej, bra och ljust!

Och jag vet att om jag får en down, och det inte känns fullt lika tiptopp som igår, så har jag underbaringar att ringa som jag vet utan tvekan skulle befinna sig på närmaste tub för att komma hit och göra mig sällskap.


 Så även fast jag vet att jag har mig själv och att jag klarar mig, så är det en underbar känsla att veta att man har fallskärmar här och där utifall det skulle behövas<3
min vardag
0 kommentarer