himmel och helvete
Jag väljer att kalla det känslomässig balansgång - varenda steg är avgörande.
Förutom det, så är man som en jävla trettonåring på nytt och det känns som att minsta lilla grej antingen resulterar i pirr eller hjärtknip! Det är liksom dödligt allvar, allt eller inget, himmel eller helvete, choklad eller lakrits! Smileys hit och dit, punkter istället för utropstecken och tolkningar som både över och undertolkas!
Fast ändå, visst är det en ganska mysig känsla? Iaf allt det där med pirrandet...
jaa supersöt=)