tuesday break my heart.

Ska snart ta mig över till söder och mammas underbara lägenhet, ska mongoplugga hela dagen samt leta reda på en jäkla massa böcker som jag behöver till mina kurser. Guud, varför ska jag alltid vara ute i sista sekunden när det kommer till att hitta litteratur? Det är i dessa stundet som jag hatar att vara mig, då min tidsoptimism och min rent allmäna optimism överträffar realism!

Varför ska man ens drömma? Vad är det för mening att sova när man bara blir trött i hjärnan av alla drömmar? Nattens dröm var iofs inte så hemsk, jag blir bara mest frustrerad över att det är så långt ifrån min verklighet det kan komma just nu. Det var en varm sommardag och vi hängde, det var allt.

Istället sitter jag och längtar till ikväll, dels när jag och älskade Mois ska dela ut våra fina cupcakesmuffins, samt en kaffedejt efter! :)
1 kommentar
Anonym

Ha! Jag kan inte plus att jag är för svag.. Har jag inte sagt att jag inte gjort en endaste armhävning i hela mitt liv:O? Men cykla det kan jag:D