det här är inte mitt liv.
Denna händelse, är så pass bisarr att när jag skriver min första chiclitt, kommer jag kapa den rakt av från mitt eget liv - enjoy förkiket på min kommande bok!
Jag går hem från jobbet, är så trött att jag har halvsovit hela vägen hem från jobbet. Jag vet att hemma väntar en tom lägenhet och att han har varit där och tömt den på alla sina saker. Hjärtat värker och gråten hänger någonstans i halsen. Magknip över hur jag kommer reagera och tusen andra tankar. Men det är när jag rundar hörnet till huset som jag tänker "men vilken tur ändå att han vet om att jag bara har ena nyckeln, och bara låst ena låset, då sanna har den andra nyckeln!" Tills jag inser att, hur fan ska han kunna veta det då jag sa det för kanske 9 veckor sen?
Så med väldigt tunga steg går jag upp för trappen, försöker låsa upp en dörr som jag vet är låst, sjunker ner mot dörren och börjar asböla. Som ett litet barn. Jag väljer att kalla det en känslococtail! (till saken hör att jag även skulle ha tjejmiddag, jag skulle hinna powernappa imellan dom två timmarna det var kvar) Så jag smsar tjejerna och berättar, snorar och gråter lite till, och tittar på det jag köpt - 5 förpackningar fin-te från Twinings!
Så medan jag pratar med ernst så står jag och trycker in påse för påse genom brevlådan, 125 stycken! Som en för en trillar ner på mitt hallgolv. Grannarna går förbi, där står jag med mascara över hela ansiktet och trycker in tepåsar i min egen brevlåda, kan det bli mer bissart?
Just då kände jag bara, det här är inte mitt liv! När ska mitt riktiga liv börja?
Men kära lillasyster! Vilken olycka!
Men du, söta du, bättre tider kommer! LOVAR! Jag vet det där, bien there, than that! Jag vet, och du vet att jag vet!
Men vad jag inte förstår är varför du tryckte ner alla thépåsar i brevlådan?
Pussis!