I always feel like somebodys watching me.
Jag satt inne på kontoret, dvs köket och hade precis vinkat av sambon. Som vanligt lämnades hallampan tänd och ytterdörren olåst, alltså min uppgift som avvinkare att låsa och släcka. Då jag sitter och skriver vid datorn väntar jag med detta och är inne i arbetet. Det är då jag lägger märke till att ljuset i hallen dör, detta ser jag ur periferivinkeln (för er som nyss pluggat körteori så vet ni hur det går till med ögat och synen!) och som den offantligt modiga människa jag är går jag helt enkelt ut i hallen och kör lamptestet - dvs jag släcker, tänder och inväntar ljus, släcker igen och tänder - ingenting händer och allt är mörkt!
Jag tänker att jag får ringa pappa och så får jag lampan lagad om sisådär 3 månader, ingenting mer med det och jag återgår till arbetet.
Men nyss när jag skulle gå till affären, prover jag lampan igen, och nu fungerar den!! Så min enda logiska slutsats är att jag har ett spöke hos mig! Förhoppningsvis är det ett snällt spöke som tycker om att skoja och släcka/tända lampor :)
to be continued...
En sånhär kan jag tänka mig att ha som sällskap, som går runt och stänger/öppnar lite dörrar och tänder/släcker lampor!
Det kan ha varit spöket laban som hade lite tråkigt;)