ångest.
Just nu känns det lite som att spela plockepinn: ni vet när man sitter där, spänningen är olidlig, ska man lyckas få ut den blårödrandiga pinnen och ta hem spelet, eller darrar man till lite för mycket och får alla pinnar att rasa och förlorar spelet. Jag är i de stadie då man darrat till för mycket och vält alla pinnar.
Jag är arg på hela världen, skriker och gråter ut min ilska och besvikelse. Jag städar rent hela lägenheten, dammsugar om alla rum och skurar tills allt luktar citron. Jag vill ringa och skälla ut idioterna som inte kan skriva klart brev i tid, skrika på dom som inte kan dela ut posten i tid, jag vill skrika på dom som styr över att nedskärningarna på posten har skett och jag vill slå ihjäl regeringen. Känns som att i grund och botten är allt ändå de blåas fel. Jag vill skrika, bråka och skälla på dom som gör fel. Istället slutar det med att jag gråter, lyssnar på The Ark och smsar människor som betyder mest.
<3