fading like a flower

Drömde att chefen ringde och ropade glatt "Du kan få gå hem efter lunch!!" - sen ringde klockan... Är inte sådana drömmar bland dom sämsta? Man liksom fylls med hopp och glädje, för att falla platt igen när klockan ringer.

Annars då, jag är så trött att jag inte riktigt vet om jag är vaken eller sover - världen är liksom en aningens segare och mer surrealistisk - kommer nog bli en spännande dag.

Råkade ta på mig gårdagens strumpor, och först trodde jag att jag hade klivit runt i chips - tills jag insåg att strumporna var stela av allt svett efter min tunga arbetsdag, då vet man att man jobbat duktigt om man får chipsstrumpor!

- en sista tanke, skadeglädje - visst är det jävligt kul?! Jag är en såndär elak människa som skrattar livet ur mig om någon snubblar, halkar eller gör sig illa! Jag kan inte hjälpa att det ser så jäkla kul ut när folk slår sig...
Men den andra skadeglädjen - när man liksom ser någon annan människa göra det ena dumma misstaget efter det andra, och det enda man gör är att se på och skrattar nöjt! Mohahaha!
1 kommentar
Ida

Det sägs ju att skadeglädje är den bästa glädjen=) Jag tycker också det är skitkul när andra halkar och ramlar, men det är inte lika kul när man själv ligger där:P



Jag åker hem på tisdag morgon och kan i stort sätt när som helst fram till dess, så har du en lucka - let me know=) Puss