jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Kommer på mig själv med att sakna honom, det känns tomt när han inte är nära och Copacabana ger inte samma sorts utfyllnad, även om det ibland i sömnen kan funka som ett dåligt substitut. Hur blev det såhär? Att jag delar säng, somnar och vaknar nära en annan naken och varm kropp, två dagar i rad - och så när tredje dagen kommer och han inte är här så blev det supertomt! Hur kändes det innan dessa två dagar, innan min kropp chockvande sig vid att ha han nära? Jag minns faktiskt inte, just nu existerar bara minnena av hans närhet och söta leende, hans läppar som letar efter mina när man är sådär halvt vaken halvt sovande, och hur det pirrar till i mig när han suckar nöjt när jag kysser honom i nacken<3
Det låter helt underbart Caro, jag är så glad för din skull! MEN du måste berätta mer ingående när du har tid=) Och så hoppas jag du får träffa Mr X idag så han kan ge dig ännu fler endorfiner;)
Det låter helt underbart Caro, jag är så glad för din skull! MEN du måste berätta mer ingående när du har tid=) Och så hoppas jag du får träffa Mr X idag så han kan ge dig ännu fler endorfiner;)
Pusss