pappa
Han skulle hämta oss halv, vid kvart över var mamma här och ville ställa sig utanför och vänta, vid halv var han inte här. Vid tjugo i skämtade mamma "Han kanske såg mig och vände?!" - och sen börja hon muttra om han skulle komma åkandes i jobbkläder...
Vid kvart i ringer jag, och mitt magknip växer då min vanliga intution haft rätt - han har glömt bort mig!
Har ni varit med om när man in i i det sista försöker skydda en annan människa? Försöker hålla skenet uppe, skämta bort misstankarna och liksom verkligen hoppas av hela ens hjärta att "men den här gången fixar han det, han har inte alls glömt bort mig eller phuckat upp det! Han kommer komma vilken jävla sekund som helst!!"...
Det känns som att han är en sådan som bara knullar för att knulla, och sen om det skapas ett barn är det en biverkning. Och att han vandrar från familj till familj, från barn till barn - men borde inte jag som yngst iaf ha lite utrymme? Fast sen finns det ju nya frun och nya bonusbarn som tagit min plats...
Min riktiga pappa förstördes när jag var 6 år och han valde att medvetet knulla en annan kvinna i över 6 mån, bakom min mammas, min syster och min rygg - sedan dess har jag haft en illusions-pappa.
- jag behöver ingen pappa. Jag orkar inte vara dottern som hela tiden måste kämpa för att få uppmärksamhet, kärlek och omtanke från sin egen pappa. Det är slut på det nu.