dag 26 - mina rädslor.
- att tappa minnet. Jag är så jäkla rädd att en dag vakna upp och inte minnas något, inte kunna känna igen mina barn, barnbarn eller ens min egen spegelbild. Tappat alla fina minnen, skratt och stunder av kärlek. Att allt blandats ihop till en grå sörja.
- att nära dör för snabbt. Jag är realistisk, båda mina föräldrar är sjuka på flera olika sätt, så att de kommer dö är jag väl medveten om. Men jag är rädd för att de ska dö för snabbt, att de en dag inte finns kvar, att sjukdomar tagit över och döden kommit. Vad som är för snabbt vet jag inte, det kommer nog alltid kännas så.
- att hamna i ett destruktivt förhållande. Jag vet inte ens hur jag skulle kunna göra det, jag som knappt ens dejtar haha. Men att bli så pass kär och galen i en annan människa att jag inte ens förstår att hen samtidigt bryter ner mig del för del tills jag slutligen inte längre är mig själv. Att utsättas för fysisk och psykisk misshandel av den som ska stå mig allra närmast. När kärlek som är det vackraste som finns istället används till terror och hot.
Jag vet inte, men jag försöker att inte fokusera på mina rädslor alls. Jag är nog lite för medveten om hur en människa en dag kan vakna upp med en sjukdom, och kan det hända mig så kan det hända någon annan fin. Att allt kan ändras på en sekund och en som en dagen dansat kan en vecka senare ligga i graven. Det är livet och jag vill njuta av det så länge jag kan.
Hi! Your site appeared very useful to me. Excellent work, thanks.