love, not politics.

Det här med politik, åh det är så jävla känsligt ämne. Det är som ett stort infekterat sår där en mening kan vara detsamma som att badda med ättika.
- en riktigt bra diskussion där det bara flyter på, rosiga kinder och höjda röster - är helt ärligt bland det bästa jag vet. Men det fungerar bara om båda/de som är med, kan hantera att åsikterna är olika.

Jag kan ha vissa extrema åsikter, köra över, såga, döda och massakrera andars tankar - tills jag får mothugg. Sätt mig plats och jag kommer lyssna, annars kommer jag vandra på med den röda fanan.
- kan det vara mamma som lärt mig detta? Som den fantastiska vänsterräven hon är? Eller var det Biffen som lärde mig hur jag kan ta plats och få mina åsikter framlagda? Jag var ju 14 och han 30+ när vi började diskutera politik.

Politik kan även förstöra så jävla mycket, ungefär lika mycket som de kan binda samman andra. Så kära finingar, vi tar en paus i diskussioner. I love you, and I don´t talk politics with lovers.


ps.  om jag någon gång gifter mig så kommer det vara med en röd, jag skulle aldrig i mitt liv kunna välja att spendera varje dag med någon som inte har samma människosyn och grundåsikter som jag.
Sex osv.
0 kommentarer