misslyckad.

Ni vet när en gråter tårar av besvikelse? Det är viss sorts tårar som känns i hela kroppen när de pressas fram och det gör ont i maggropen, hjärtat och halsen. Den sortens tårar grät jag igår, med vetskapen om att det är jag själv som orsakat allt.
   Och för första gången på detta år ska jag inte vara positiv. Ni ska bara veta hur jävla positiv jag kan vara, skulle kunna pressa mig igenom ett Vasalopp om jag så ville och hade en utmaning emot mig.

Men några timmar till ska jag fan bara vara besviken, sen kan jag fortsätta vara positiv. Då kommer jag mentalt ha bytt kläder, då kör vi! 


ps. för att relatera till vasaloppet, det känns ungefär som att jag har hela Sveriges stöd på mig, alla har verkligen satsat och tror inte bara att jag kommer klara loppet - jag kommer vinna loppet. Och sen typ sover jag bort den dagen eller sitter och matar fåglar på en parkbänk medan jag tänker "Var det inte något jag skulle göra idag?!"
Sex osv.
0 kommentarer