stress.

20.03 skulle jag ligga nerbäddad, 20.20 springer jag fortfarande omkring i hemmet och inser att mina nycklar är borta - och det är jag som öppnar! 20.36 hade jag vänt uppochner på hela mammas hem, gormat på henne och försökt få tag på kombon som vägrade svara!!
- till sist fick jag åka in till jobbet, hitta en vikarienyckel och sen åka hem igen. + att jag halka till i vår trappa till kontoret, och den behöver man vara en graciös benget för att överleva...


Åh, varför blir det sådär när en redan är stressad? Varför ska det hela bara bli värre då? Haha, jag hade nog kunnat skjuta någon igår - sånt humör får jag när jag blir riktigt stressad. Usch.
min vardag
0 kommentarer