little black butterflies

NU börjar jag bli nervös inför morgondagens möte, det är liksom efter denna timme som jag förväntas förstå, hänga med på, och i princip känna mig redo för ett jäkligt stort liv som inte många tar här i livet.
Och trots att jag har en jäkla massa bakgrundsfakta, så känns det som att det är inte förrän imorgon, när jag sitter i den där stolen med min nya sköterska - som jag verkligen kommer fatta vad som händer i mitt liv!

Det är bara så jäkla massa tankar i mitt huvud, ångest som blandas med förväntan, ilska med hopp och mest en jävla envis vilja om att en dag kunna titulera mig som frisk. Önskar att jag hade Dumbledores minnessåll här, vore så underbart att bara dra ut alla jobbiga tankar och reda ut en för en.

Men ikväll får jag väl helt enkelt ta att allt bara snurrar och att allt går i funderingens tema. För jag har faktiskt ingen jävla aning om någonting gällande hur det kommer bli framöver. Men, det ska bli bra, det är iaf en sak som är säker.