TB: cold as ice

Jag kan inte låta bli att förundras över den sortens människor, som helt iskallt och fullkomligt hänsynslöst från ena dagen till den andra - kliver ut och försvinner ur en annan människas liv, hur går det till? Hur tänker man och finns det ens något resonemang kring det hela?

De kliver vidare i livet, kan lämna något litet meddelande kanske som sista spår, men annars ingenting för att sen ignorera, sudda ut, radera och ta bort den människa man bara några timmar tidigare brytt sig om.
- hur är man funtad då?

Saknar man känslor, sympati och sunt förnuft? Eller kan man inte föreställa sig hur den person man lämnar mår? Eller vet man inte vad kärlek och känslor är? Finns det personer som föds med hjärtan utan kunskapen att slå?

Jag är denna persons totala motsats: jag är snarare den som åker ut en extra gång, mitt i natten och kräver att få orden sagda till mitt ansikte och öga mot öga, oavsett hur ont det gör eller hur mycket tårar som rinner - ska ett avsked ske, så ska det ske face to face. Inte över facean, msn, sms, telefon, mail - eller ingenting. Live.


Men sen så slår det mig, människor som är funtade på detta sätt, är det inte de som är de allra svagaste, rädda och fullkomligt värdelösa när det kommer till att hantera känslor, kärlek och smärta?
Sex osv.
0 kommentarer