jag hatar att jag är sjuk!
- jag är arg för att jag är tjugo år och har en jävla knarkarsjukdom
- jag är arg för att mina läkare + personal fnissar till när jag säger vad jag är för sjuk "då jag veeeerkligen inte passar in i den normala mallen" för sjukdomen
- jag hatar att jag är konstant trött, hängig och vaknar upp varje morgon med light-näsblod
- jag är arg över att min generation verkar bestå av mest köttmongon som sätter alkoholen framför umgänge
- jag är arg för att jag inte kommer få dricka en droppe alkohol förrän typ tidigast oktober
- jag är så jävla förbannad över att folk inte verkar förstå att - dricker jag - så höjs min virusmängd automatiskt = jag blir sjukare = svårare att behandla = min kropp mår sämre = läkningsperioden blir tuffare och förlängs
- jag hatar att folk säger att jag är så jävla stark, när jag mest känner mig så jävla svag att jag vilken minut som helst kan ge upp
- jag hatar när folk säger att jag kommer ta mig igenom detta som en erfarenhet rikare - men det är ju jag som är i erfarenheten - jag är ju för fan erfarenheten själv!
- jag hatar att ingen, som inte varit i min sits kan förstå mig, hur jag tänker, tycker och reagerar - och då mitt fall är typ unikt i detta land, så kan ingen förstå och jag är fullkomligt jävla ensom om att vara i denna situation!
- och jag hatar att jag vänder folks omtanke och kärlek mot mig själv, när jag vet att folk vill mitt bästa, men det är så jävla svårt att ta emot peppande fraser, fina ord och allt sånt när man helst av allt bara vill förtränga att man är sjuk och inte kommer leva ett "normalt" liv under de kommande 10 månaderna!
Denna kväll har varit helt jävla överdrivet förjävlig, men ett fint samtal gjorde mig iaf lite gladare, och imorrn är en ny dag - och jag räknar iskallt med att den kommer kännas bättre. Kommer börja dagen med en stor vitaminfylld smoothie och sen ge mig ut på en långpromenad med ellen<3
I hear ya! Vi kan ha tantpartyn tillsammans med chocklad! Bort med svettiga nattklubbar när man kan umgås <3