jag känner mig liksom mjuk, i huvudet
Några av mammas citat under dagen:
- Men ska inte det här vara en akut? Med folk som är som jag, som liksom råkat ut för något akut? Kärringen i båset brevid har ju för fan gjort en lång lista med olika fel på henne och tagit med sig hit!
- Nu vet jag! Jag låtsas att jag är extrem religiös! Asså verkligen extremt religiös. Då kan dom inte tvinga mig att sova i samma sal som en massa äckliga karlar. Det kan dom faktiskt inte göra!
- Men tycker ni inte att dom bara springer fram och tillbaka hela tiden, varför är det ingen som stannar till här?
- Nej, nu vill jag gå hem! Jag tänker då inte stanna kvar längre, nej nu går vi. Tvingas jag stanna kvar här inatt, då gråter jag, och så kommer jag få sova i tv-rummet, precis som förra gången! Nu går vi!
Fina lilla mamma, det är tur att vi tre var på ungefär samma nivå så att vi ändå kunde göra dagen till något någolunda roligt och skratta åt saker, istället för att bara sitta och gråta. Jag tror nog att det är en väldigt fin egenskap vi har i vår familj, att kunna skratta åt saker när det egentligen är som värst<3
Komiskt mamma.. Hon kanske skulle kunna satsa på det? att bli komiker? haha.. skulle göra succé! Garanterat!