jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Mannen ligger här brevid mig och är skrämmande lik en klubbad säl, han är en såndär som hatar mornar, eller är allmänt död vilken tid på dygnet han än vaknar. Till skillnad från lilla jag som vaknade pigg och glad innan klockan 8. Så nu ligger jag här och försöker vara snäll - dvs inte väcka, pilla, skratta, lyfta på hans ögonlock, peta han i näsan/munnen och massa annat sånt irriterande! :)
Just den här morgonen ignorerar jag vad som kommer att hända och när det nu händer. Varför vara förstörd i förskott för något som händer tidigast om en månad? Nej, då är jag hellre glad, lycklig, pirrig och allmänt endorfinsprängd tillsammans med honom<3