tantvarning
Mötte upp min grupp, vi sätter oss i bilen och folk börjar genast gnälla över hur lite dom sovit, jag är i någon form av koma och sitter bara med handväskan i knät och försöker överleva. Tills en av tjejerna säger - Jag struntade i att gå och lägga mig, och satt uppe hela natten istället, kollade film och åt bullar, och jag är inte ens trött!
- Det är i stunder som dessa som tanten inom mig vaknar, bekymmersrynkan kommer fram, jag undrar vart världen är på väg och meningen "så typiskt ungdomar!!" formas i mitt huvud!
Jobbet gick bra, och jag är nästan säker på att jag lyckades räkna rätt på hela min avdelning. Enda dåliga var att jag hamnade med bulltjejen, som efter en kvart började gnälla på hur trött hon var + att hon kallade mig Camilla! 1-3gången så hörde jag inte, och nu känns det liksom lite försent att komma och påpeka 5h senare att jag inte ens heter Camilla?!