glömda minnen.
Men jag minns när jag packade den, hoppet, kärleken, tron och den förtvivlade längtan och önskan om att tiden visst gick att vända tillbaka, visst skulle han ångra sig, och visst skulle det ordna sig så att det snart var vi två igen som höll ihop, nu och för alltid? Visst skulle allt bli bra igen? - och fram tills att det skulle bli bra så kanske, kanske han skulle komma över, som vänner, och se en film, kanske ta ett glas oboy och prata om vädret.
och då skulle påsen stå där, redo med lite rester, överblivna saker, som en dag skulle komma att användas igen i mitt hem, utav honom,
Hjärtat är fullt med naiva hopp och tankar när det precis blivit krossat.
- kärleksbrev, fina små lappar, foton, tidningsartiklar, en gammal parfymflaska, det där hårvaxet som luktar ananas och fruktsallad - kärlek, minnen och vår tid tillsammans i olika små former låg blandade i påsen.
så jag rev sönder papper för papper, foto för foto, alla lappar och artiklar, vartendaste litet spår av hans existens, våra minnen och något vi delat - ritsch, ritsch, släng, släng!
Något som en gång betydde hela världen, har nu tappat all sin betydelse. och det kunde inte ha känts bättre.
update: när jag kom hem ikväll hängde en nästan likadan påse på dörrhandtaget, och min första tanke var "OH HERRE GUD, DET ÄR BREVEN SOM ÄR TILLBAKA!!" - jo, för kärleksbrev knallar ju ofta upp själv från grovsoprummet och hänger tillbaka sig själv på ägarens ytterdörr. För sånt händer ju verkligen...
HEJA HEJA!!!! Något jag hade peppat dig för länge - men kanske behövde du tiden för att göra det, klara av det, och det är ju faktiskt så att "tiden läcker alla sår.." inte sant?!