en baby
Men tänk om jag hade gått med på det? Jag menar vi hade ju nästan alla förutsättningar som är mina krav - lägenhet, fast jobb (jag hade iaf heltid) och vi var stadiga och överdrivet kära i varandra!
Tänk då att jag hade blivit på smällen, och vi säger att livet hade fortsatt som vanligt och jag hade blivit dumpad i augusti. Då hade jag suttit där i 7e månaden, dumpad och utan far till barnet! Då hade jag suttit här nu med en fem månader gammal bebis.
- usch, hemska tankar som bara far omkring i mitt lilla huvud! Sen kan jag inte låta bli att undra hur jag skulle må, kombon att bli på smällen och ha sjukdom HC är ju inte direkt det ultimata! Jag kanske hade varit helt förstörd fysiskt, legat på sjukhus eller kanske varit död?!
Okej, nu kanske jag drog det en aningens för långt. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ville få fram med inlägget heller, mest bara skriva av mina snurriga tankar. För det där med att kärleken är en underbar lek som är fullkomligt phucking underbar när det fungerar och som en dag bara poff kan ta slut, det vet vi ju alla redan om!