jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Jag vet inte, jag har faktiskt ingen aning om varför jag reagerade så starkt, eller varför han reagerade så starkt. Och mitt bland alla tårar, ångest och frågor från hans sida så utbrister jag "jag har ju för fan bara känt dig i tre veckor, och jag är redan rädd för att förlora dig!!" - och det var väl ungefär efter den meningen han insåg att jag inte var hiv-mannen som ville smitta honom med något okänt. Blicken han gav mig efter det ögonblicket borrade sig rätt in i själen, i hjärtat och jag ville aldrig att ögonblicket skulle ta slut och vår ögonkontakt brytas. - hur kan det finnas rädsla att förlora för någon jag inte känner?
Love is in the air! DU ÄR KÄR!
=)