cry me a river

Jag insåg igår att det var jag jävligt mycket enklare att vara sjuk själv, än att vara anhörig till en som är sjuk. För när det var min sjukdom var det jag som bestämde, jag avgjorde direkt att "nej för fan, jag ska aldrig bli min sjukdom, det här ska gå så jävla bra och jag ska bli jävligt frisk snart!" - och mina läkare hade aldrig sett så bra resultat och blev paffa över hur bra jag mådde.

Men när det gäller någon annan, aaah det gör så jävla ont! Provsvar, läkartider, läkare, blodprov, mediciner - man får bara se på medan allt sker.
- men jag har redan bestämt att det här kommer gå så jävla bra! Fantastiskt jävla bra, och det finns inga sidospår eller andra alternativ, för fan vad det här ska gå bra! <3
0 kommentarer