åttonde i åttonde,
2008-08-08 - för tre år sen.
Det var den där sommaren som inleddes med ett gigantiskt bråk, en seperation och jag tillbringade mina dagar som barnflicka och nätterna med Ellen - vi gick från klubb till klubb, drack alldeles för mycket öl, rökte för mycket, jag låg med allt som såg snyggt ut för kvällen och var hemligt kär i Öhrnen. (som jag till slut hånglade med, just saying!)
- och denna fantastiska era avslutades med detta datum och vi återförenades i Haffes trappuppgång. Minns inte vad som hände men jag har för mig att vi återigen bestämde för att ge vår relation och kärlek en chans. Tänk om vi aldrig hade gjort det, undra hur mycket som hade blivit annorlunda idag?
Och jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket hopp en människa kan uppbringa? Känslan av att denna gång ska bli den bästa och slutliga, att nu är det dags att bygga grunden för och så lever vi lyckliga i alla våra dagar. Vi är de rätta för varandra och slutet på sagan om kärlek.
- så naivt och nästan gulligt kan jag tycka idag.
ps. och jag gick tillbaka och läste mina egna inlägg. Skämskudden fram!!