den där sortens människa
Men ni vet den där sortens människa, som tror att en är solen, månen och hela jävla stjärnsystemet och himlavalvet själv. Eller som snarare inte kan se andra människor, förstå att det sker saker i deras liv också eller ens kan ta in när det händer allvarliga saker. För att det typ inte går att se att andra människor också kan ha ont, lida, vara ledsna eller bara vilja prata av sig.
- den där sortens människa som är så pass egocentrerad och bara befinner sig i sin egna lilla bubbla. Som inte kan se utanför ramarna eller erkänna att en kanske inte alltid är jordens mittpunkt.
- som inte vill ta in eller känna in när det händer något i andra människors liv såväl gott som ont.
- och jag tror inte det bara handlar om att personen är känslokall, utan även att personen varken kan eller vill se andra människor.
Jag vet att jag rent allmänt tar mycket plats. Jag syns, hörs och hamnar lätt i centrum både av slump och med flit. Och jag har ständigt någon form av kaos kring mig.
- men om jag skulle känna igen mig i beskrivningen ovan, då skulle jag fan inte känna mig nöjd med mig själv. Jag skulle säga att detta är nog värsta formen av energitjuvar, upphuckad idiot och värdelös kontakt. Ungefär i ett nötskal den sortens människa jag inte kan ha nära mig just nu.