och det är fullmåne ikväll,
- och denna egenskap har överförts på alla syskonbarn.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har nog aldrig haft kroppen, hjärnan och hjärtat så sprängfyllt med känslor - men så få ord att beskriva det med. Allt gör ont, tankarna är för många och jag är så ofantligt trött. Jag går som i dvala och vill att någon ska väcka mig och säga att det inte alls är som det är. Jag vill skrapa bort känslocellerna ur hjärnan, kapa tårkanalerna och skära ut hjärtat.
Jag orkar inte känna såhär jävla mycket.