vill veta, fastå ändå inte.
Fast gör en verkligen det?
Ni vet när alla känslor tar slut, det finns ingen glädje och kärlek kvar och exet har inte längre någon roll eller vikt i ens liv. Fast varför vill en fortfarande veta lite, men bara lite om vad som händer?
- eller för att vara helt ärlig, jag vill faktiskt bara veta allt det negativa. Då jag inte direkt har solskenshistorier med något av mina ex, så känns det faktiskt lite gött i själen när en får höra dåliga saker som hänt sen sist.
Och nej, ingen behöver lämna en kommentar att ni känner igen er, för det vet jag att ni gör! Det är nog bara ganska så mänskligt att inte vilja alla människor väl, och känna att "ja, visst fan är det kul att hon har fått kicken", "han har gått upp i vikt", "Han har inga vänner kvar" och dylika saker.
Jag vet att jag knappast kan vara den enda som känner såhär, för visst är det en ganska härlig känsla att såga sitt ex med sina vänner, och rejält skratta åt hur hemsk den personen en nyligen gjort slut med faktiskt är. Som sagt, jävligt mänskligt.