you can call me Al,
rött + rött kan aldrig bli fel,
- och min bebis är tillbaka! Gissa vem som ska dokumentera ALLT igen!!
Lejonets tänkta byte
SVARA MIG, CAROLINA!
Du är faktiskt väldigt taskig – praktiskt taget grym – gentemot mig eftersom du gång på gång publicerar mina självutlämnande kommentarer och således göra mig väldigt sårbar, men samtidigt låter bli att besvara dem och därtill även fördömer mig.
Du har i själva verket INGEN anledning att behandla mig på det sättet. Jag har ALDRIG behandlat vår gemensamma vän illa; jag har bara oavsiktligt kvävt henne. Jag har ALDRIG ljugit för henne eller svikit hennes förtroende och jag har minsann ALDRIG hotat henne. Jag försöker till och med SKYDDA hennes identitet och integritet genom att inte nämna henne vid namn härigenom och genom att inte blotta henne öppet.
Jag har i själva verket alltid behandlat henne väl, gjort väldigt mycket fint för henne och varit väldigt snäll gentemot henne, men efter det att jag gav henne gåvan började jag kväva henne till följd av att jag inte kände att jag fick någon uppskattning. Det fick henne att stöta bort mig, vilket sårade mig då jag hade ansträngt mig väldigt hårt för enbart hennes skull och då jag bara ville göra henne glad och förmå henne att inse att hon är vacker. Det kändes som att hon vände ryggen mot mig medan jag försökte visa henne mitt hjärta och tala om något vikigt för henne. Jag försökte då få hennes uppmärksamhet, men hon blev irriterad och flängde till med armen på så sätt att hon oavsiktligt slog hjärtat ur mina händer. Beklagligtvis är ett hjärta mycket ömtåligt – mitt hjärta är dessutom halvt och sönderrivet av sorg såväl som tragedier sedan tidigare, vilket hon vet om – och det gick sönder då det föll till marken. Hon bad mig innerligt om förlåtelse, men jag kände mig väldigt arg på henne och jag kastade då skärvorna av hjärtat på henne ovetandes om hur vassa de egentligen var. Hon blev sårad och jag bad henne om förlåtelse, men hon stötte återigen bort mig. Det gjorde mig förtvivlad och jag försökte då tala med henne, men ju mer jag försökte, ju mer kvävd blev hon. Tids nog började hon även hata mig och vägrade tala med mig.
Hur kan det bli så fel när jag menade väl och i själva verket gjorde något väldigt fint för henne?
Jag ber dig – Carolina – att svara mig och tillåta mig få min mening sagd. Jag vill att hon ska veta att jag har förlåtit henne med mitt hjärta. Jag vill att hon ska veta att jag varken hatar henne eller beskyller henne för det som har hänt. Vi har båda felat och sårat varandra likvärdigt, men det är likväl ingens fel då vi drevs av varandra. Jag är enbart ledsen och ångerfull för alltsammans och jag ber henne innerligt om förlåtelse. Jag har sannerligen tagit lärdom av mina fel gentemot henne. Jag har lärt mig hur skör vänskap kan vara om man inte hanterar den varsamt och jag har lärt mig att visa henne hänsyn såväl som att inte kväva henne. Jag rent av älskar henne – enbart som vän – och hon betyder obeskrivligt mycket för mig eftersom hon trodde på mig när inte ens jag själv gjorde det. Jag vill inte mista henne som vän till följd av att jag egentligen gjorde något väldigt fint för henne, men oavsiktligt kvävde henne istället och förmådde henne att hata mig då jag kvävde henne alltmer medan jag försökte be henne om förlåtelse.
Jag ber dig innerligt om hjälp att försonas med henne. Fördöm mig inte! Svara mig åtminstone!
Lejonets tänkta byte
Det finns faktiskt en term för ditt beteende gentemot mig – närmare bestämt mobbning! Du fryser ut mig, ignorerar mig och förvägrar mig att få min mening sagd samtidigt som du hotar mig utan någon reell anledning då jag i själva verket är OSKYLDIG. Jag vet verkligen vad jag talar om. Jag blev nämligen mobbad som barn under flera års tid – fysiskt såväl som verbalt – men jag har även varit förtroendevald kamratstödjare under mina tonår och använt mina erfarenheter som före detta mobbad åt att hjälpa andra i den situationen. Jag har således både upplevt och motverkat mobbning och jag har närmare nio års erfarenhet av det.
Du är för närvarande en mobbare – Carolina – eftersom du trakasserar mig systematiskt. Jag trakasserar däremot varken dig eller vår gemensamma vän eftersom jag ENBART ber om förlåtelse och jag har – till skillnad från er – ALDRIG hotat någon.
Jag ber dig än en gång vänligt att svara mig och ge mig en ärlig chans. Tillåt mig att få min mening sagd! Jag kommer därefter lämna er båda ifred om ni fortfarande vill det.
Anonym
Ett svar är det minsta man kan begära efter alla dina långa kommentarer.. Men inte ens det får du! Så jag tycker jävligt synd om dig.
Lejonets tänkta byte
Tack för din sympati, men den hjälper mig dessvärre inte.
Jag måste verkligen fråga dig huruvida rubriken ”You can call me, Al” är menad som en hint till mig eller inte. Jag misstolkar den sannolikt, men jag vore innerligt och evigt tacksam om du faktiskt har omvärderat mig och därmed ger mig en chans.
Jag ber dig annars att göra det. Vår gemensamma vän betyder obeskrivligt mycket för mig och jag vill inte mista henne som vän på grund av det som har hänt emellan mig och henne. Jag ville bara göra henne glad och förmå henne att inse att hon är vacker, men jag ville det alldeles för mycket och jag kvävde henne istället. Jag har verkligen ALDRIG hotat någon; det är ett fruktansvärt missförstånd. Ni anar inte hur ledsen jag verkligen är för alltsammans eller hur mycket jag ångrar mina fel gentemot henne.
Jag vill bara försonas med henne.