bitterljuva låtar,
Visst är det något som nästan sker automatiskt - att en kopplar en person till låtar, eller så är det låtar som helt plötsligt bara passar in i situationen eller att texten är som tagen ur ens egna liv. Och låtarna och personen binds samman och hör ihop efter det.
Och visst finns det något bitterljuvt över den där stunden när just en sådan låt shufflas fram och en kastas tillbaka till dom där minnena med hjälp av en simpel låt. Det kan göra ont, men jag gillar att för bara några minuter se tillbaka på det där fina som en gång har skapats och som nu mest hade kunnat vara taget från en bok, en film eller ens egna liv.
Som den där låten som shufflades fram en natt i Thailand, första gången jag hörde den och jag kände hur jag kände exakt som dom sjöng i låten. Jag älskade henne, jag verkligen kände det i hjärtat och jag ville att hela världen skulle veta det. Och jag visste i samma sekund som jag lyssnade om på låten att jag nu för resten av livet skulle komma att förknippa just denna låt med henne och vår tid. Sen att kärleken dog strax efter det och att vi numera inte har någon kontakt är en helt annan del, det finns fortfarande något över att se tillbaka på den tiden.
Eller den där låten som han skickade, jag hade skickat D.U.I och han svarade med att skicka en kärlekslåt. Det var väl efter det som vi insåg att vi inte längre kunde vara bästisar.
Alla låtar som jag gråtit till medan hjärtat gick i bitar lyssnar jag idag på dagligen, men för några somrar sen var det den typen av musik jag satte på efter en blöt utekväll och tillät mig själv att sörja att förhållandet var över. Men på något sätt var det aldrig våra låtar, som att jag inte vill besudla Håkans låtar med hans minnen.
Ibland känns det som att dom där klassiska kärlekslåtarna är lite som sirap, visst det kan vara kul i liten dos men för det mesta blir det bara kladdigt. Det känns snäppet bättre att få en bitterljuv låt med någon som inte spelats sönder av lugna favoriter.