gud och jag,

Brukar ni också samtala med gud? Även om ni inte tror, visst händer det att en råkar blicka upp mot himla, svära några fula ord, ropa på hjälp eller bara fråga vad i helvete det är som händer med världen? Jag brukar främst göra det sista. Det blir som en form av skriktankar, brukar ungefär låta något i stil med "Hörru du jävla phucking anal-slickar-gud, nu är det du som ser till att det händer något i mitt liv! För jag kanske dör av tristess. Ba kör! Jag är redo för vad som helst!"...

Sist jag gjorde det var jag på tåget ner till Kristianstad och där vet vi alla vad som hände, och livet har väl inte riktigt blivit sig likt sen dess...


Fast igår gjorde jag något liknande, och nu vet jag inte riktigt om det är hemligheten eller gud, eller bara jag själv? Men kul att det händer saker iaf.
0 kommentarer