jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Fick en förfrågan om ännu en text för Veckorevyn nr 2, denna gång om ämnet otrohet. Hur stort är inte det ämnet? Så många infallsvinklar, åsikter och tår som en inte får kliva på. Gigantiskt och så sårbart ämne - för har vi inte alla någon form av relation till just otrohet?
Hur lätt är det inte att dricka en öl för mycket, fastna i någons ögon och vakna upp med råångesten som hamrar sönder bröstet dagen efter. Eller vara den som blir sviken, bortgjord och utsatt för allt det hemska. Vet faktiskt inte vilken känsla som är värst, och jag har ändå varit med om båda rollerna...
Håkan spelar högt i bakgrunden, texten är klar och jag ska fylla på endorfinkonto med dubbelträning.
ps. och det bästa med träning, förutom att det är svinbra för kroppen - att jag slipper tänka på allt som annars snurrar runt. Under träningen har jag fullt upp med att hålla koll på armar, ben, höger, vänster, fram och bak. Jag ser nog mest ut som en nykläckt fågel som precis blivit utkickad ur boet. Eller eljest.
