3e bilden: En bild på någon i din familj.
- detta är min kära syster. Vissa dagar känns det som att vi lika gärna kunde leva i varsin världsdel rent känslomässigt och stationellt med vart vi är i livet. Hon är färdigutbildad sjuksyster, gift sedan 5 år, bor i radhus och lever svennebananlivet deluxe! Jag lallar omkring både yrkesmässigt och känslomässigt.
Och andra gånger är vi som samma person, säger samma sak, tänker samma sak och råkar klä oss i likadana kläder. Vi har många sidor som är totala motsatserna medan andra är dubbletter. Fast helt ärligt är hon mer rationell och tar tag i saker, jag är mer i tänket att det får se till att lösa sig...
Vi har även samma humör, fatta när vi bråkade som småkids hemma hos mamma? Att vi inte blev vräkta när jag slängde i dörrarna och hon vrålade är ett under...
Stark, självständig och tar plats - tre ord som passar bra in på henne. Och en jävla arbetsmyra. "Så snäll på gränsen till dum" suckar mamma ledset fram när hon tagit på sig ännu ett 18h-pass på jobbet.
Det finns väldigt få stunder då jag känner mig som storasyster, och det är nog främst när vi träffar kända människor och fantastiska författare. Medan jag sträcker fram handen och säger "Hej jag heter Caro och jag älskar dig! Och jag tänkte på det där du skrev..." så stå syrran två steg bakom och håller sig i närmaste möbel för att inte tuppa av, haha <3
Bästa av allt är ju att även om jag tar sönder hennes nerver i irritation, missar ett samtal eller gör henne orolig när jag är ute på alla mina äventyr så vet jag att hon finns där, alltid. Vilken tid på dygnet det än är så kan jag ringa, smsa eller dyka upp utanför radhuset.
Love <3
Världens finaste! Och så sant! Du ska nog bli författare eller kolumnist!!! Heter det så..? Ser ju ut som kommunist... Hmm.. Hur som helst: För du skriver så bra!!! =)
Puss puss! Och du, jag är överlycklig att det inte var pilates idag.. pust!