byt solsystem,

Jag känner en blick i periferiseendet och visst är det han som sitter i spärren. Blicken följer och jag känner hjärtat pumpa. Sist vi sågs gick vi igenom hela vårt förhållande och vi velade över om vi skulle kunna vara vänner eller inte. Men sen fastslog jag att kan jag klara mig utan honom när jag mådde allra jävla sämst (apatisk) så kan jag klara mig nu när jag är lika stark som Bamse och Wonderwoman kombinerat. Dessutom har han en skrämmande människosyn att det ilar till i hela mig bara jag tänker på det.

Det mest ironiska var att jag inte tänkt på honom på flera veckor och månader, men att jag pratade om honom och vår relation med Anna igår. Han dyker aldrig upp i några samtal med andra vänner eller i familjen, liksom räck upp en hand den som inte har tröttat för länge sen på att höra om honom?
- men Anna som kommit in i bilden precis innan vårt möte i höstas vet ju inte mycket mer än att han inte existerar i mitt liv längre.

För henne och andra som jag lärt känna på senare tid kan det vara extremt svårt att förstå att jag en gång i tiden varit sambo, levt med en annan människa och varit kär. Delat vardagen med någon annan och haft en och samma partner under samma tid. Om jag har, och jävlar i min lilla låda vad jag inte vill ha så igen.
0 kommentarer