hur länge stannar känslorna kvar?
Att äktenskap kan hålla från dag ett och sjuttio år framåt vet vi, och att det kan knytas band på ett litet kick mellan två människor vet vi - men hur länge kan dessa band förvaras?
Jag tänker på gamla filmer och böcker, där kan det gå decennier utan att ett kärlekspar kan ses, och sen efter 10 år på slagfältet dyker han upp i horisonten och så finns alla fantastiska känslor sparade och kommer återigen till användning. Funkar det verkligen så?
- och så tänker jag bara på Kerstin Thorvalls fantastiska historia, om hur hon över 20 år senare får ett vykort av hennes starkaste kärlek! (snacka om den lilla delen i boken verkligen phuckat upp mina tankar om relativt och hopp...)
Krävs det att personen fortfarande tänker på den andra, håller minnena vid liv, fantiserar, drömmer och håller kvar vid den andra människan för att detta ska funka? Eller kan det vara så att kroppen + hjärnan + hjärtat liksom sparar allt som behövs utifall kärleken skulle komma tillbaka? <3