ett minne.
- inte en skatt, men ett minne.
Det måste ha varit under en tråkig mattelektion som vi alltid skrev lappar på som dessa tre skrevs. Slarvigt skrivna i blyerts och alltid med en smiley och hjärta efter varje mening. Barnsliga meningar där vi frågar chans på varandra med de tre boxarna uppradade efter varandra. Nu i efterhand önskar jag att du bara kryssat NEJ och sen hade vår historia avslutats där och då på mattelektionen.
- jag hade förmodligen samlat ihop mina saker snabbt, och med tårar som rinner gått ut ur klassrummet och åkt hem. Gråtit resten av dagen, skrikit på mamma och två veckor senare hade du varit historia.
Men vi kryssade båda JA, och visst resulterade det i en del kärlek. Men mest okunskap och ilska. Okunskap för hur det är att bli vuxen och stå på egna ben tillsammans med någon som inte alls vill samma saker som jag själv. Okunskap över hur jag kunde välja bort fina vänner framför ännu en kväll framför Segemyhr och en påse chips tillsammans med honom. Och okunskap över hur en människa som kunnat framkalla så otroligt mycket kärlek inom mig, samtidigt kan få mig att känna så pass mycket ilska, hat och förbannelse mot honom själv.