inte tjuvkika.
- jag insåg ikväll att det är nu det gäller. Om dessa prover inte är bra så är jag körd. Just nu har jag ångest som klumpar sig från magsäcken och upp till spyknappen. Jag vill bara spola fram tiden till den 7 februari 08.30, vi kommer in i läkarrummet och min fina läkare säger "jahadu Caro! Det här gjorde du bra! Nu jävlar är du frisk! Och vart ska du resa? Förresten så har jag en kollega som har sexologi som inriktning, vill du kanske ha hans nummer så kan ni prata lite?!" Och så ska han ta fram en stor stämpel med röd färg och stämpla FRISKFÖRKLARAD över min journal och sen är den resan slut. Och det där med sexologigrejen vore mest en bonus. Mest vill jag bara att han säger att jag är frisk så att jag kan trycka bort pausknappen igen och fortsätta leva mitt liv. För jag vet helt ärligt inte vad jag gör om det kommit tillbaka. Sjukdomen har den egenskapen att den gärna "gömmer sig" och sen dyker upp igen. Och jag vill inte höra några jävla peppande meningar eller fina ord, jag är så förbannat trött på det och jag vill bara att det ska vara över.
Ska läsa ut några böcker nu och inbilla mig för några timmar att detta inte sker i mitt liv.