s-k-i-c-k-a-t.

Åh, alla de där dumma smsen, messen på fb eller mailen. Samtalen en ringer med klump i magen för att signalerna bara går fram utan att någon är där på andra sidan. När en ser att mobilen tänker och sen när smset väl är skickat vill en bara skrika rakt ut.
- jag är expert på detta område. Jag vet inte hur många gånger i veckan jag för en liten jävla microsekund tycker att jag är toppen på isberget och skickar iväg något fyndigt... sen när det väl är skickat spricker min fyndighetsbubbla och jag skriker rakt ut!!



Men hörrni, vi kan väl säga att de är dessa små icke-guldklimps-ögonblick som tillhör livet? En måste få skicka de där små smsen, skrika ut lite panik och sen vandra vidare i livet som om ingenting har hänt. För hur tråkigt vore livet inte annars?! (håll med mig nuu!!)