the story om håkan.

Det här är en såndär historia som jag kommer nöta tills jag dör. Mina barnbarn kommer skrika "Mormor snälla, kan du inte berätta om den där gången du träffade Håkan", och jag kommer svara "Men älsklingar, har ni inte tröttnat på den?!" "Näää", "Tur det, inte jag heller!" (obs, ganska lång!)

Det var en gång en bokmässa i Göteborg, jag och syster stod i toakön hos dom-som-jobbar-på-mässan och väntade på vår tur. När jag hör kvinnan framför svara i sin mobil: "Nej men asså Håkan hinner inte signera imorrn efter intervjun. Det har krockat totalt med hans schema, så han kommer bara hinna svara på lite frågor och sen åka vidare. Jo, nu sitter han nere i källaren och signerar för fullt!"...
- hon lägger på, mina knän blir till gelé och jag dör lite inombords av besvikelse. Men istället säger jag: "Eeh, hejsan. Jag tjuvlyssnade på ditt samtal. Josåatt varför ska inte Håkan signera imorrn?!" - hon tittar på mig som att jag vore ET och säger ganska snorkigt "Jo, han hinner ju inte som sagt, men han kommer ju svara på frågorna." "Okej, tack. Fan jag som verkligen ville träffa honom!!" piper jag fram.

Hon går på toa och jag försöker förklara för syrran vilken jävla chans det här är! Det är ödet!! Det enda jag behöver göra är att hitta rätt källare där Håkan nu sitter och gömmer sig! Men hon förstår inte riktigt allvaret. Så jag kilar vidare till Filip (som jag hängde med under mässan) och även han är helt blank, han fattar inte riktigt heller men önskar mig lycka till!

Så jag fejkar ett akut besök ner till källaren, där det är tomt... Går besviket upp till montern igen, väntar 15min innan jag kilar ner. Direkt när jag kommer innanför källardörren hör jag den bekanta rösten. Hjärtat vill hoppa ur bröstkorgen och jag vill dö, gråta, skrika och svimma på samma gång. Men jag lyckas på ett mirakulöst sätt ta mig ner till vårt källareförråd, som är gjort av galler, så när jag är där inne ser jag rätt in till det framför - där HÅKAN sitter och signerar för fullt!
- först får jag inte fram ett ord, sen harklar jag till så att hela sällskapet inklusive Håkan tittar på mig! (även hon jag tjuvlyssnat på...)
"Eeh, hejsan! Håkan! Jag blev lite för starstruck och fick inte fram något, men hej! Jag älskar dig! Och jag står här och dör lite!!"

Sen fortsatte vi prata, jag fick köpa boken svart och fick den signerad!! Så jävla fint ögonblick! <3
0 kommentarer