tomboys

Enligt den här boken borde det även innebära att jag är en "Tomboy"! Det är alltså en könsdefinerad flicka, men som av sina föräldrar blir uppfostrad på ett sätt som kanske skulle passa mer för pojkar?
"Flickan kan vara sugen på att leka vildare lekar, tycka om att klättra i träd hellre än att leka med dockor och är ofta ostyriga och pojkaktiga"...


Ja syster, vad säger du, är inte vi två riktiga tomboys?! Inte för att vi direkt blev uppfostrade på något annorlunda sätt, men jag inte minnas något överdrivet pjoskande eller daltande (som jag hatar när föräldrar gör!)

I min familj har vi något som heter "sommarknäna", vilket innebar att när vi ramlade och skrubbade knäna som småungar så lyfte någon upp oss/sa åt oss att resa oss, borstade bort smutset och sa bara "Det är ingen fara, det är sommarknäna och det ska vara så!" och sen fortsatte vi leka!
- och visst att jag hade färgen lila och syster rosa på alla våra saker och kläder, och att vi gärna bar klänningar, men jag tror dom var noga med att uppfostra oss så könsneutralt som möjligt. Så vi har alltså blivit utsatta för en "androgen" uppfostran!

ps. mina föräldrar har gjort mycket med vår uppfostran som jag bara är glad för nu. Som ett exempel var jag 4 år när jag fick åka bort på ett 5 dagar långt läger utan päron. Självständighet ligger i blodet!
Sex osv.
6 kommentarer
Sophia

Tycker att mamma o pappas uppfostran har funkar bra - jag hatar pipiga barn!!! Rosa eller lila, men vi hade även lappade jeans, avklippta och osydda shorts och väst! =)

Det viktiga är inte attributen - det viktiga är budskapet!

Jenny

Haha de visste väl inte bättre;-)För 5 dagar utan föräldrar när man är 4 år är inte på nått sätt sunt, om man inte åker till känd miljö med människor man känner. Fast du har ju blivit helt ok så det verkade ju inte "bita" på dig. Pusss

caro

S - Pipiga barn är det värsta som finns!:O Ja, jag tror fan dom lyckades banka in en massa fint budskap i oss två :)



J - Äsch då! Jag åkte ju med solflickorna, och dom kände jag ju! Dessutom hade jag ju med mig syrran :)Gick ingen nöd på mig!

Anonym

fast självständighet ligger inte helt säkert i blodet. du borde läsa på lite mer om olika teoretiska perspektiv på utveckling innan du kommer med såna påståenden. rekommenderar elisabeth nordin hultmans avhandling pedagogiska miljöer och barns subjektskapande till dig. den avhandligen/boken väcker andra tankar än de förutfattade.

caro

Jag vet inte hur du tolkade min text när du fick det till att jag säger att självständighet ligger i blodet? - det jag vill få fram är att mina föräldrar lyckats väldigt bra (främst min mor) med att få både mig och min syster till att bli väldigt självständiga varelser. Bland annat genom att låta oss åka iväg på olika saker utan deras närvaro i väldigt tidig ålder. Enligt min åsikt är det bara nyttigt för barn.



- men visst, jag behöver säkert plugga på mer om teoretiska perspektiv om utveckling. Det ligger på min att-göra-lista, näst efter bibeln.

Jenny

Nej men då så, då var du ju inte helt själv.



Men det är inte så att barn blir självständiga av att åka iväg från sina föräldrar när de är så små. Kan kanske funka på en del barn, men långt ifrån de flesta. Det nyttiga är att få ta ansvar i närheten av sina föräldrar. Att skicka bort barn så tidigt kan snarare få dem att känna sig oönskade. Och det lovar jag dig är fakta, inte bara min åsikt.