en bit av vuxenlivet,

Jag läser Men vi knullar ju ändå inte av Ann Söderlund och jag försöker hitta spår av igenkänning. Kan jag komma att bli som hon när jag klämt fram mina egna ungar? Vart kommer all jävla hets från att allt ska vara så rent och snyggt i hemmet? Och varför ska allt vara så prydligt? Jag kan visserligen inte se mig själv med en fast partner, i min framtidsbild har jag varken en make eller maka vid min sida, men jag kan se mig själv med klase ungar? Och jag vill gärna hinna med att gifta mig, så allt det där kommer att lösa sig till slut.

- och jag som mamma? Kan tänka mig att jag blir den typen mamma som försöker sätta upp alla viktiga lappar på kylskåpet, klottrar ner allt i kalendern men som inte ser något större fel med att Polly går till plugget med en grön och lila strumpa och halva hästsvansen full med glitter och klister sedan spontan pysselfest en tisdag.
    Den typen av mamma som ställer till med bullfest en söndagseftermiddag och samtidigt glömmer bort det där med framförhållning, storhandling och gympapåsar. Lite eller ganska mycket skit i hörnen, kaos men en jäkla massa kärlek.



Och allt sånt går jag och tänker på medan Wham sjunger jullåtar i mina öron och jag plockar tacosförpackningar som mer liknar diskmedel. Mitt hem ska på ett mirakulöst sätt gå från KAOS med stora bokstäver, till ett ganska prydligt och hemtrevligt hem, som helst skulle skett för några månader sen, men som absolut måste vara klart till på fredag, för då är det fest! Och imorrn åker jag bort på en 40hs kryssning med La familia.

Som sagt, kaos men en jäkla massa kärlek.
0 kommentarer